månadens fyra

 

 

 

 

 

I månadens 4 som fina och alltid lika inspirerande Anna och Ulrika håller i

 har turen kommit till bokstaven 

U som i

uggla, uppföljare, utekväll och uppskattning. 

Häng med!

 

 

 

Uggla

Ugglan är den fågel som jag förknippar med klokhet och vänlighet. Troligen starkt influerad av barndomens filmer och sagor. Men det är något med ugglans ansikte som är så fängslande, den där duniga ulligheten och i dess mitt, skarpsynta ögon och en markant näbb. Kontrasterna mellan mjukt och hårt. Att ugglan och andra djur blivit så populära i inredningsvärlden är en trend jag gillar. Kanske för att jag tycker det är så härligt med den sagotrend som den tangerar.

En lampa som jag inte kommit mig för att  köpa men önskat mig länge är House Doktors ugglelampa. Så fin!

 

Bild Borett.

 

 

 Uppföljare

Steglitsan! Donna Tarts senaste roman blev sommarens karamell som jag sugit på länge nu eftersom jag inte vill att den ska ta slut. Historien om en ung pojke som förlorar sin mamma i ett terrordåd är fantastiskt väl beskriven och tar oss med till miljöer i överklassens NY såväl som i Las Vegas solkighet (hm, notera min möjligen förutfattade syn på Vegas). Utanförskap och vänskap, beroende och besatthet i den amerikanska konst och antikvitetsvärlden.

 

 

Utekväll

 Bubbliga kvällar på någon av stans mysiga restauranger tillsammans med fina vänner. Som kanske inte ses så ofta men gör mig varm och lycklig när vi väl möts igen. Fnissar och pratar i mun på varandra och avhandlar högt som lågt i en skönt tillåtande atmosfär. Några kanske till och med tjuvröker. Ofta sitter vi kvar tills restaurangen stänger.

 

 

Ni vet vilka ni är.

Tacksam att ni finns!

 

Uppskattning

Ja, uppskattar gör jag nog för överlag för sällan. Jag har lättare att se det svarta än det ljusa i livet. I alla fall på senare år då oro och stress bitit sig fast i mitt sinne. Just nu uppskattar jag den paus jag har tagit i livet. Och jag uppskattar och är djupt tacksam att jag har den familj runt mig som möjliggör att stanna upp och kanske ändra kurs ett slag. Som ger mig möjlighet att ägna min tid åt att sitta och blogga en stund och pilla med mina bilder. Att ta hand om mina barn med glädje istället för irritation och trötthet. Att hinna laga middag och baka chokladbollar. Att hjälpa med läxorna med tålamod istället för på-en-höft samtidigt som jag gör tusen andra grejer. Att hinna gosa med kattfröken Mango när lugnet sprider sig i huset efter en hetsig morgonstund. Att hinna plocka trädgårdens äpplen och borra upp tavlor och annat lika oviktigt men samtidigt livsviktigt.
 

 Men den jag oftast glömmer att visa uppskattning i mitt liv är faktiskt den viktigaste.

Nämligen mig själv.

Att det ska vara så svårt då.

 

 

Kram min vän.